Undertecknarna – Irakvänner från Frankrike, Belgien, Storbritannien, Italien, Spanien, Portugal, USA, Egypten, Sverige och Irak – som är organiserade i International Anti-Occupation Network (IAON) och som samlades i Le Feyt i Frankrike den 25-27 augusti 2008, har tagit följande ställningstagande och uttalande, vilket återspeglar vårt engagemang för ett verkligt slut på ockupationen och för en bestående och hållbar fred i Irak.

Den amerikanska ockupationen av Irak är olaglig och kan inte göras laglig. Allt som härrör från ockupationen är olagligt och illegitimt och kan inte göras legitimt. Dessa fakta är obestridliga. Vad innebär då detta?

Fred, stabilitet och demokrati i Irak är omöjligheter under ockupation. Utländsk ockupation strider till sin natur mot det ockuperade folkets intressen, vilket sex miljoner flyktingar både i och utanför Irak, de överlagda morden på irakiska akademiker och högutbildade, förintandet av deras kultur samt mer än en miljon döda är bevis på.

Propagandan i Väst försöker göra gällande att den som har angripit och förstört Irak är dess beskyddare. Rädslan för ett ”säkerhetsvakuum” som ligger nära till hands – en ursäkt för att fortsätta ockupera – tar inte hänsyn till att den irakiska armén aldrig kapitulerade och utgör det väpnade irakiska motståndets ryggrad. Denna ryggrad bryr sig endast om att försvara det irakiska folket och Iraks suveränitet. Likaså ignorerar framställningar om inbördeskrig verkligheten, nämligen att den överväldigande delen av den irakiska befolkningen, sett till antal såväl som till intresse, tar avstånd från ockupationen och kommer att fortsätta göra det.

I Irak kämpar det irakiska folket mot ockupationen med alla medel – i enlighet med internationell rätt. [1] Endast det folkliga motståndet kan erkännas uttrycka och försvara det irakiska folkets intressen och önskan. USA är fortfarande blint för denna verklighet i hopp om att en ”diplomatisk offensiv”, efter den militära offensiven i form av verklig etnisk rensning, ska säkra en regering som man påtvingar Irak. Oavsett vem som vinner det stundande amerikanska presidentvalet kommer USA aldrig att uppnå sina imperiemål och de styrkor man påtvingar Irak strider mot det irakiska folkets intressen.

Vissa i Väst forsätter att rättfärdiga förnekandet av folklig suveränitet under baneret ”krig mot terrorism”, vilket inte bara kriminaliserar motstånd[2] utan även humanitärt bistånd till ett belägrat folk. Enligt internationell rätt är det irakiska motståndet en nationell befrielserörelse. Att erkänna det irakiska motståndet är följaktligen är följaktligen för stater en rättighet och inte bara ett val. [3] Världssamfundet har rätt att dra tillbaka sitt erkännande av den regering som USA påtvingat Irak och erkänna det irakiska motståndet.

Det är uppenbart att Irak inte kan återfå varaktig stabilitet, enhet och territoriell integritet såvida inte landets suveränitet garanteras. Det är också uppenbart att den amerikanska ockupationen inte kan undgå sin ansvarsskyldighet genom att lägga ansvaret på Iraks grannar. En icke-angreppspakt, utveckling och samarbete mellan ett befriat Irak och dess närmsta grannar är de självklara tillvägagångssätten för att uppnå denna stabilitet. [4] Med sitt centrala geopolitiska läge och med tanke på sina naturtillgångar är ett befriat, fredligt och demokratiskt Irak av stor vikt för dess grannars välfärd och utveckling. Alla Iraks grannar borde erkänna att stabilitet i Irak tjänar deras egna intressen och förplikta sig att inte lägga sig i landets interna angelägenheter.

Om världssamfundet och USA är intresserade av fred, stabilitet och demokrati i Irak borde de acceptera att endast det irakiska motståndet – beväpnat, civilt och politiskt – kan åstadkomma detta genom att säkerställa det irakiska folkets intressen. Det irakiska motståndets första krav är att de utländska styrkorna som olagligt ockuperar Irak ska dras tillbaka – inklusive privata entreprenörer – och att alla väpnade styrkor som ockupationsmakten har inrättat ska upplösas.

Den irakiska rörelsen mot ockupationen – i alla dess uttrycksformer – är den enda kraft som genom att försvara det irakiska folket har möjlighet att se till att demokrati åstadkoms i Irak. Denna rörelse är i alla dess spektra överens om att en tillfällig administrationsregering vid ett amerikanskt tillbakadragande skulle åläggas med två uppgifter: att bana väg för demokratiska val och återuppbygga den nationella armén. När dess uppgifter har fullföljts skulle administrationsregeringen upplösas och beslut rörande krigsskadestånd, utveckling och återuppbyggnad överföras till den regering som kommit till makten genom fria val – i en stat för alla dess medborgare utan diskriminering baserat på religion, etnicitet, eller kön.

Alla lagar, kontrakt, avtal och överenskommelser tillkomna under ockupation är otvetydigt ogiltiga. Enligt internationell rätt och det irakiska folkets vilja ska full suveränitet över Iraks olja samt materiella, kulturella och naturtillgångar tillhöra det irakiska folket i alla generationer – tidigare, nuvarande och kommande. Den irakiska rörelsen mot ockupationen är i alla dess spektra överens om att Irak borde sälja sin olja på den internationella marknaden till alla stater som inte krigar mot Irak och i linje med Iraks åtaganden som OPEC-medlem.

Den amerikanska invasionen 2003 var och förblir olaglig och lagar som berör staters ansvar kräver att stater ska vägra erkänna följderna av olagligt agerande från staters sida. [5] Stater har även ett ansvar att återuppbygga. Kompensation borde betalas av alla statliga och icke-statliga aktörer som tjänat på förstörelsen och plundringen av Irak.

Det irakiska folket längtar efter långsiktig fred. Undertecknarna av denna förklaring ställer sig bakom de ovannämnda principerna för fred, stabilitet och demokrati i Irak, baserade på slutsatserna som drogs vid World Tribunal on Irak[6] i Istanbul 2005 och för att vi erkänner det angripna irakiska folkets oerhörda lidande.

Iraks suveränitet vilar i händerna på dess motståndsfolk. Fred i Irak är lätt att uppnå: ett ovillkorligt amerikanskt tillbakadragande och ett erkännande av det irakiska motståndet som per definition representerar det irakiska folkets önskan.

Vi vädjar till alla världens fredsälskande människor att arbeta för att stödja det irakiska folket och dess motstånd. Framtida fred, demokrati och framsteg - i Irak, i regionen och i världen – är beroende av det.

Medlemmar av Internationella Nätverket mot Ockupationen  [7]:

Abdul Ilah Albayaty, medlem av BRussells Tribunals verkställande kommitté, www.brusselstribunal.org, Frankrike - Irak

Hana Al Bayaty, samordnare för Iraqi International Initiative on refugees, www.3iii.org, Frankrike - Egypten

Dirk Adriaensens, medlem av BRussells Tribunals verkställande kommitté, www.brusselstribunal.org, Belgium

John Catalinotto, International Action Center, http://www.iacenter.org/, USA

Ian Douglas, samordnare för International Initiative to Prosecute US Genocide in Iraq, www.USgenocide.org, Storbritannien - Egypten

Max Fuller, författare till For Iraq, the Salvador Option Becomes Reality och Crying Wolf, death squads in Iraq - www.cryingwolf.deconstructingiraq.org.uk, Storbritannien

Paola Manduca, forskare, New Weapons Committee, www.newweapons.org, Italien

Sigyn Meder, medlem av Iraksolidaritet i Stockholm, www.iraksolidaritet.se, Sverige

Cristina Meneses, medlem av portugisiska sessionen av World Tribunal on Iraq, www.tribunaliraque.info/pagina/inicio.html, Portugal

Mike Powers, medlem av Iraksolidaritet, www.iraksolidaritet.se, Sverige

Manuel Raposo, medlem av portugisiska sessionen av World Tribunal on Iraq, www.tribunaliraque.info/pagina/inicio.html, Portugal

Manuel Talens, skribent, medlem av Cubadebate, Rebelión och Tlaxcala, Spanien

Paloma Valverde, medlem av Spanish Campaign Against the Occupation and for the Sovereignty of Iraq (CEOSI), www.nodo50.org/iraq/, www.iraqsolidaridad.org, Spanien

Den 27 augusti 2008

Le Feyt, Frankrike

Noter

[1] The right to self-determination, national independence, territorial integrity, national unity, and sovereignty without external interference has been affirmed numerous times by a number of UN bodies, including the UN Security Council, UN General Assembly, UN Commission on Human Rights, the International Law Commission and the International Court of Justice. The principle of self-determination provides that where forcible action has been taken to suppress this right, force may be used in order to counter this and achieve self-determination.

The Commission on Human Rights has routinely reaffirmed the legitimacy of struggling against occupation by all available means, including armed struggle (CHR Resolution No. 3 XXXV, 21 February 1979 and CHR Resolution No. 1989/19, 6 March 1989). Explicitly, UN General Assembly Resolution 37/43, adopted 3 December 1982: “Reaffirms the legitimacy of the struggle of peoples for independence, territorial integrity, national unity and liberation from colonial and foreign domination and foreign occupation by all available means, including armed struggle.” (See also UN General Assembly Resolutions 1514, 3070, 3103, 3246, 3328, 3382, 3421, 3481, 31/91, 32/42 and 32/154). 

[2] Article 1(4) of the 1st Additional Protocol to the Geneva Conventions, 1977, considers self-determination struggles as international armed conflict situations. The Geneva Declaration on Terrorism states: “As repeatedly recognized by the United Nations General Assembly, peoples who are fighting against colonial domination and alien occupation and against racist regimes in the exercise of their right of self-determination have the right to use force to accomplish their objectives within the framework of international humanitarian law. Such lawful uses of force must not be confused with acts of international terrorism.”

[3] National liberation movements are recognized as the consequence of the right of self-determination. In the exercise of their right to self-determination, peoples under colonial and alien domination have the right “to struggle ... and to seek and receive support, in accordance with the principles of the Charter” and in conformity with the Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Co-operation among States. It is in these terms that Article 7 of the Definition of Aggression (General Assembly Resolution 3314 (XXIX) of 14 December 1974) recognizes the legitimacy of the struggle of peoples under colonial or alien domination. Recognition by the UN of the legitimacy of the struggle of peoples under colonial and alien domination or occupation is in line with the general prohibition of the use of force enshrined in the UN Charter as a state that forcibly subjugates a people to colonial or alien domination is committing an unlawful act as defined by international law, and the subject people, in the exercise of its inherent right of self-defence, may fight to defend and attain its right to self-determination. 

[4] The Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Co-operation among States (General Assembly Resolution 2625 (XXV)) cites the principle that, “States shall refrain in their international relations from the threat or use of force against the territorial integrity or political independence of any State, or in any other manner inconsistent with the purposes of the United Nations.” Individually and collectively, Iraq and its neighbors would commit to refrain from the use of force or threat of the use of force, facilitating the use of force or threat of use of force by other actors, and refraining from all forms of interference in the affairs of other states. Individually and collectively, Iraq and its neighbors would also commit to cooperation and development on the basis of negotiation, arbitrage and mutual advantage.

[5] Article 41(2) of the United Nations International Law Commission’s Draft Articles on State Responsibility, representing the rule of customary international law (adopted in UN General Assembly Resolution 56/83 of 28 January 2002, “Responsibility of States for Internationally Wrongful Acts”), prevents states from benefiting from their own illegal acts: “No State shall recognize as lawful a situation created by a serious breach [of an obligation arising under a peremptory norm of general international law]”; Section III(e), UN General Assembly Resolution 36/103 of 14 December 1962, “Declaration on the Inadmissibility of Intervention and Interference in the Internal Affairs of States”.

[6] Declaration of the Jury of Conscience, World Tribunal on Iraq, Istanbul, 23-27 June 2005.

[7] The International Anti-occupation Network is a coalition of groups that stand in solidarity with the Iraqi people and for Iraqi sovereignty and against the US-led occupation of Iraq. It was established in April 2006 at the Madrid International Seminar on the Assassination of Iraqi Academics and Health Professionals, the final resolution of which can be read here.

Vänligen sprid detta uttalande så vitt och brett som möjligt

Individer och organisationer som vill ansluta sig bör kontakta:

http://www.tlaxcala.es/detail_campagne.asp?lg=sv&ref_campagne=5

*     *     *

Personer världen över som gör gemensam sak med oss i vårt engagemang för ett verkligt slut på ockupationen och för en långvarig och hållbar fred i Irak

Undertecknande organisationer

All India Anti-imperialist Forum - India