HOME TLAXCALA
översättarnas nätverk för språklig mångfald
TLAXCALAS MANIFEST  VILKA VI ÄR  TLAXCALAS VÄNNER   SÖKA 

SÖDER OM GRÄNSEN  (Latinamerika och Karibiska havet)
IMPERIUM (Globala teman)
KANAANS LAND  (Palestina/Israel)
UMMA (Arabvärlden, Islam)
I VALENS MAGE  (Aktivism i imperialismens metropoler)
KRIG OCH FRED  (USA, EU, NATO)
MODERKONTINENTEN (Afrika, Indiska Oceanen)

TYFONZONEN (Asien, Stilla sänkan)
MED ETT K SOM I KALVELLIDO (En proletär karikatyrtecknares dagbok)
RYKANDE HJÄRNOR (Kultur, kommunikation)
OKLASSIFCERBART 
TLAXCALANSKA KRÖNIKOR 
TLAXCALAS REFERENSZON  (Ordböcker, lexikon, kartor)
FÖRFATTARBIBLIOTEKET 
GALLERI 
TLAXCALAS ARKIV 

13/07/2020
Español Français English Deutsch Português Italiano Català
عربي Svenska فارسی Ελληνικά русски TAMAZIGHT OTHER LANGUAGES
 

”Nära folket, långt från regeringen” - Marcin Bondarowicz, polsk konstnär


FÖRFATTARE:  Intervju och porträtt av Benjamin Heine

Översatt av  Anders Jungnell


Marcin Bondarowicz är en polsk satirisk tecknare och journalist, född 1976 i Starachowice. Han är också målare, fotograf och poet. Han arbetar idag i Starachowice som frilans. Marcin Bondarowicz använder tradtionella och digitala tekniker. Sedan en tid specialiserar han sig på tidningsillustrationer. Han arbetar för flera polska och internationella magasin och tidningar.

Hur började du teckna yrkesmässigt?

Jag kan inte ange något exakt datum. Det  var en lång process av observation, att hitta rätt uttrycksform och ett eget bildspråk.

Ju mer man försöker vara seriös, desto mer utsätter man sig för kritik. I den situationen är man en bra måltavla. Inget sker abstrakt.

Med sin genomträngande blick hittar den duktige tecknaren alltid intressanta ämnen och framställer dem på det mest ändamålsenliga sättet för att framkalla en rad känslor. Mitt mål är inte att framkalla skratt men att medvetandegöra.

I mitt arbete är humorn inte ett självändamål men ett sätt att dra uppmärksamheten åt ämnen på ett aptitligt sätt.

En viktig del ligger i att mina teckningar är självbiografiska. Jag berättar alltså om en persons liv,  någon jag känner väl.

För vilka tidningar, magasin och nätsajter arbetar du?

Jag har samarbetat med följande publikationer:

Harvard Business Review Polska, Poland Monthly,Manager Magazin, BusinessWeek Polska, Przeglàd Podatkowy, Puls Biznesu, Gazeta Bankowa, Dziennik Zachodni, Integracja, Europejska, Tygodnik NIE, Nowy Robotnik, Najwyýszy CZAS, Regiony, NIE, Gazeta, Samorzàdu i Administracji, Le MONDE Diplomatique, INPRECOR Correspondance de presse internationale.

Har deltagit i följande projekt::

DV DatevSymfonia, Nestle Waters DAR NATURY, Wydawnictwa INFOR S.A., Wydawnictwa MELAS

Har samarbetat med följande företag :

APOLLO, BABYONE, Only One, Hard Rock Cafe

Jag arbetar också med  tecknarsammanslutningarna J&J [Polen] et Okcomic.net [Kina]. Flera av mina verk finns också i privatsamlingar i Polen och utlandet.

Vad är det i det politiska språket som slår dig mest och inspirerar dig?

Jag har alltid chockerats av mänsklig olycka och social orättvisa. Så fort jag hör ordet ”problem” är jag redo att rusa dit. Det viktigaste för mig är att vara sanningssägare.

Trots de geografiska avstånden som skiljer folk åt i världen vill jag försöka närma dem till varandra och ge så mycket som möjligt av mig själv.

Borde det finnas några gränser för yttrandefriheten? Om ja, vilka gränser får man inte överskrida?

Mycket beror på varje tecknares särprägel, på deras karaktär, uppträdande gentemot andra och de principer de har i livet.

Men det  finns alltid en röd linje, en gräns som man aldrig kan överskrida.

Ordens makt kan skaka om och vara livgivande. Orden har makten att skära som knivar. De är destruktiva och kan till och med bringa död. Teckningen, enligt mig, har en liknande makt. Det är ett sannskyldigt vapen i handen på den tecknare som vet hur man använder det.

Finns det, enligt dig, en enda yttrandefrihet eller finns det flera? (Beroende på skiftande kulturer och olika länder).

Ordet frihet är en mycket abstrakt benämning. Politiska, kulturella och religiösa olikheter delar världen. Vi har inte längre tid eller styrka att foga ihop dem igen.

Tron att vi har förmågan att skapa nya spelregler i den här världen är en utopi. Det enda vi kan göra är att försöka förstå bättre och vara mer toleranta mot vår nästa. Vi måste gå framåt utan att göra andra illa.

 
Marcin Bondarowicz, av Ben Heine

Vad tycker du om teckningstävlingen om Förintelsen som anordnats av den iranska dagstidnigen Hamshari som svar på de Mohammedkarikatyrer som publicerats i olika europeiska dagstidningar?

Jag känner mycket sorg och bitterhet ifråga om den här tävlingen. Jag tycker teckningarna talar för sig själva.

Om de ska fördömas, låt dem fördömas. Läsarna kan själva skilja mellan stort och smått. Jag har själv tecknat med Förintelsen som motiv men är immun eftersom jag inte angriper någon.

Har några av dina teckningar censurerats? Om ja, varför och under vilka omständigheter?

Ja, jag har befunnit mig i sådana situationer. Det har alltid gällt teckningar som avbildat politiker i mitt land. Jag kan inte avslöja namnen på dessa personer eftersom om jag pratar om dem får de en uppmärksamhet de inte förtjänar.

Utövar du självcensur? Vilka är de svåraste ämnena att framställa?

Min enda självcensur är medveten. Om kontakten med vissa av mina ämnen gör ont, överger jag dem, jag går inte längre. Jag tycker om att experimentera men försöker att inte upprepa samma misstag.

Tror du att teckningen är en politisk kraft som kan förändra folks beteende?

Ja, den satiriska teckningen äger en stor styrka. Man får inte glömma att den har kraften hos ett vapen. I en galnings händer kan den orsaka mycket skada. Ibland frågar jag mig om inte tecknardiplomet är att jämföra med en vapenlicens.

Som svar på den andra delen av frågan: kan teckningen ändra folks beteende? Jag tror att teckningen kan skrämma.

Om teckningen är så suggestiv att den lämnar avtryck i folks undermedvetna, då är det ett viktigt första steg i en förändringsprocess av folks attityder ( men de måste ändå först införliva den). Det är bara en fråga om tid, men enligt mig är människan inte perfekt, hon väljer alltid det minst ansträngande.

Tycker du att den satiriske tecknaren är en konstnär eller snarare en journalist, eller t.o.m. båda delarna?

Den frågan betyder mycket för mig eftersom i botten är jag TV-journalist. Just nu gör jag satiriska teckningar i samarbete med redaktionen på min tidning.

Om man utövar det här yrket, tecknaryrket, måste man vara överens med sitt eget samvete och vilja säga sanningen och inte uttrycka den politiska uppfattningen hos redaktörerna eller art directors.

Man måste alltid hålla i minnet det uppdrag man åtagit sig. Nära folket, långt från regeringen. Tecknaryrket har då mycket gemensamt med journalistiken.

Men för att ha roligt måste man översätta de ämnen man behandlar i bilder och sätta åskådarnas känslor i rörelse. För detta måste man vara konstnär. Det är det som skapar bandet till läsarnas gemensamma fantasi.

Enligt dig, är tecknarens roll att få folk att skratta eller att tänka?

Tänkandet betyder mest, för förnuftet är evigt. Skrattet är tillfälligt.

Vilken situation eller person tycker du är svårast att teckna?

Jag kan aldrig teckna en magisk formel för att förbättra den här världen eftersom jag själv är en del av den.

 

 

« Jag älskar kriget», av Marcin Bondarowicz

 


Ben Heine är medlem av Tlaxcala

Översatt från polska till  franska av Maria Konikowska och från franska till  svenska av Anders Jungnell för Tlaxcala, översättarnas nätvärk för språkmånglfald. Denna översättning är under copyleft, dvs. att den får återges fritt för varje icke-komersiellt bruk, förutsatt att dess författare, översättare och källa anges.

URL till denna artikel: http://www.tlaxcala.es/pp.asp?reference=2335&lg=sv


RYKANDE HJÄRNOR: 02/04/2007

 
 SKRIV UT DENNA SIDA SKRIV UT DENNA SIDA 

 SKICKA DENNA SIDA SKICKA DENNA SIDA

 
DENNA SIDADENNA SIDA 

 tlaxcala@tlaxcala.es

  0:12