HOME TLAXCALA
översättarnas nätverk för språklig mångfald
TLAXCALAS MANIFEST  VILKA VI ÄR  TLAXCALAS VÄNNER   SÖKA 

SÖDER OM GRÄNSEN  (Latinamerika och Karibiska havet)
IMPERIUM (Globala teman)
KANAANS LAND  (Palestina/Israel)
UMMA (Arabvärlden, Islam)
I VALENS MAGE  (Aktivism i imperialismens metropoler)
KRIG OCH FRED  (USA, EU, NATO)
MODERKONTINENTEN (Afrika, Indiska Oceanen)

TYFONZONEN (Asien, Stilla sänkan)
MED ETT K SOM I KALVELLIDO (En proletär karikatyrtecknares dagbok)
RYKANDE HJÄRNOR (Kultur, kommunikation)
OKLASSIFCERBART 
TLAXCALANSKA KRÖNIKOR 
TLAXCALAS REFERENSZON  (Ordböcker, lexikon, kartor)
FÖRFATTARBIBLIOTEKET 
GALLERI 
TLAXCALAS ARKIV 

22/07/2017
Español Français English Deutsch Português Italiano Català
عربي Svenska فارسی Ελληνικά русски TAMAZIGHT OTHER LANGUAGES
 

Dalai Lama var inte i Wacken


FÖRFATTARE:  Jutta DITFURTH

Översatt av  Einar Schlereth


Jämfört med Dalai Lamas uppträdanden i Frankfurt/Main och den passiv-aggressiva hysterin av hans anhängare är den årliga Heavy Metal-festivalen i det Schleswig-holsteinska Wacken en hemvist för mildhet, frihet och emancipation. Dalai Lama var i Frankfurt/Main och 50 000 låg framför hans fötter, prominenser tävlade med varandra om att få en privataudiens. Intäkter: 1,75 miljoner euro plus gåvor och handel med esoteriska varor. ”Den sanna humanismen har i Tyskland ingen farligare fiende än spiritualismen eller den spekulativa idealismen…” skrev Marx och Engels 1845 och de hade rätt.

 


Wacken 2009: 80 000 Heavy Metal-fans. Foto ddp


Frankfurt 2009: 52 500 Dalai Lama-fans. Photo by © Manuel Bauer, Agentur Focus 2009

Dalai Lamas utsagor har ett horoskops precision: Någonting tycks alltid passa, i alla fall om man tar bort det kritiska förståndet. Tiotusentals medelklasstyskar står beredda att göra det utan skrupler. Varför?

1987 var jag i Tibet. De allra fattigaste, uppenbart undernärda, troende tibetaner kröp ödmjukt på magen i smutsen framför templen medan turisterna svärmade för de ädelstenprydda guldstatyerna i palatsen. De var fullständigt likgiltiga för tibetanernas sociala situation. Det handlade bara om deras ”spirituella salighet”. I ett kloster såg jag dussintals tibetanska barn som liksom hospitaliserat gungade och läste fraser från tavlor i timtal i halvmörkret och vid stinkande lampor av jaksmör, dag för dag, år för år. Det kallades av munkarna för ”utbildning”. På så vis förstör man hjärnor.

”Vad händer”, frågade jag en ledande munk, ”om ett av dessa barn en vacker dag ändå vill leva annorlunda, kanske gå till skolan och studera?” Hans cynism kommer jag aldrig att glömma. Han sade att de letar bland tibetanska familjer efter de mest lovande barnen i åldern fyra-fem år. På så vis håller man den världsliga konkurrensen borta. Eftersom det för de mestadels rörde sig om mycket fattiga familjer var det en stor prestige (Karma! Karma!) om ett av deras barn blev utvalt och ett barn som flydde skulle bli förskjutet av sin familj. Munken flinade självbelåten när han tillfogade att barnen ju dessutom inte hade några pengar eller skor. ”Hur skulle någon av dem kunna fly över de höga bergen i Tibet – utan mat och barfota genom snön?” 

Tibetanernas sociala situation är för Dalai Lamas anhängare inte bara fullständigt ovidkommande – de kräver även ”bevarandet av den tibetanska kulturen”. (Samma sak kräver även ”die Linkspartei”.)  Varav bestod denna ”kultur”? Under Dalai Lamas och hans företrädares välde levde 95 procent av tibetanerna i livegenskap, tyranniserat av adeln och kyrkan. Tibet var ett feodalt slavägarsamhälle. Upp till mitten av 1900-talet fanns inte någon som helst demokrati. Händerna hackades av för stöld, mångfaldig tortyr vid oppositionellt uppförande, fängelseceller i klostren. För att inte tala om det bottenlösa kvinnoföraktet. Men inte heller Tibets socialhistoria intresserar Dalai Lamas fans.

Ännu idag i Dalai Lamas indiska exil blir ett avvikande kritiskt uppträdande straffat. Det härskar rädsla och anpassning. Tyska undersåtar älskar begrepp som ”Hans Helighet” och ”Hans Excellens”. Några av våra far- och morföräldrar skulle ha trott att kejsare Wilhelm II har återvänt (återfödelse!).

En märkvärdig likgiltighet visar de Dalai-Lama-troende också mot Dalai Lamas och hans familjs samarbete i (sedan?) 1950-talet med CIA. Fram till idag är det för USA av geostrategiskt intresse att ifrågasätta Chinas västliga statsgräns. Men folkrättsligt tillhör Tibet Kina liksom Bayern tillhör Förbundsrepubliken. Dalai Lama behövs för att mjuka upp gränsen som en sorts ”kall krigare”. Men med hänsyn till Kinas starka ställning gentemot USA i den världsekonomiska krisen måste USA agera lite försiktigare. Kanske därför finns det här och där äntligen några kritiska toner till exempel i ”Stern” (den största tyska veckotidningen. Ö.a.), som liksom ”Der Spiegel” (politisk veckotidning. Ö.a.)  i alla år hyllade Dalai Lama? Likgiltiga är de tyska Dalai Lama-fansen också gentemot de bevisligen i tiotals år vänskapliga kontakterna med gamla nazister (SS-Oberscharführer Heinrich Harrer), högerextremister (Jörg Haider, Miguel Serrano) och Shoko Asahara, ledaren av AUM-sekten som är känd för sina mordiska giftgasattentat. Och Dalai Lama distanserade sig aldrig från hans nära relationer med Himmlers SS-Ahnenerbe (NS-Tibet-expedition på jakt efter en arisk elit).

Han är en durkdriven diplomat och känner mycket väl sina lärjungar i kapitalismens centra, deras sociala ignorans och deras begär efter kritiklös tro – huvudsaken är att de har en fin känsla. Nyttan med den lamaistiska buddhismen, som med de flesta religioner, är att den ger absolution åt privilegierade människor och herrskapsstrukturer. Hög förblir hög och låg förblir låg. Inget motstånd, ingen social befrielse, inte den minsta revolten. Hoppet blir livet efter detta. Allt är karma, men också profit och framgång. Hur nyttigt är denna ideologi under tider av världsekonomisk kris och massornas utarmning!

Innan nu de organiserade anhängare av Dalai Lama skickar iväg sina vanliga stereotypa smädebrev (deras mantra: All kritik på Dalai Lama betalas av den kinesiska regeringen!) vill jag bara påpeka en sak: Man kan kritisera Dalai Lama, hans kyrka och hans anhängare OCH den kinesiska regeringens inhumana diktatur – som också många kineser lider under.


Källa: www.jutta-ditfurth.de och Verlagsgruppe Droemer Knaur - Der Dalai Lama war nicht in Wacken

Denna artikel är ett bidrag till debatten om boken  ZEIT DES ZORNS. Streitschrift für eine gerechte Gesellschaft, Droemer Verlag, EUR (D) 16,95, EUR (A) 17,50, sFr 29,90, ISBN: 978-3-426-27504-7. © Jutta Ditfurth

Originalartikel publicerad den 5 augusti 2009.

Om skribenten

Einar Schlereth är medlem av Tlaxcala, översättarnas nätverk för språklig mångfald. Denna översättning fritt återges, förutsatt att dess författare, översättare, korrekturläsare och källa anges.

URL till denna artikel på Tlaxcala:
http://www.tlaxcala.es/pp.asp?reference=8370&lg=sv

   

 


I VALENS MAGE : 17/08/2009

 
 SKRIV UT DENNA SIDA SKRIV UT DENNA SIDA 

 SKICKA DENNA SIDA SKICKA DENNA SIDA

 
DENNA SIDADENNA SIDA 

 tlaxcala@tlaxcala.es

  4:42