Den colombianska senatorn har å andra ägnat de senaste tio åren åt outtröttligt arbete för att få ett slut på den väpnade konflikten och skapa fred i sitt land. Genom sina ord och handlingar har hon satt sitt liv på spel. Men den norska Nobelkommittén delade inte denna uppskattning och Piedad fick än en gång kliva åt sidan. Kvinna, svart, vänster och latinamerikan: alltför många fel och brister för kommitténs försiktiga medlemmar som alltid är politiskt korrekta, ständigt skenheliga och som bara av misstag skulle ge priset till en offentlig person vars fredsarbete är oacceptabelt i imperiets ögon. Dalai Laman är acceptabel; Piedad Córdoba är det inte. Han får priset; hon behandlas som luft.

Piedad Córdoba, av Juan Kalvellido, Tlaxcala

Den norska kommitténs beslut väckte blandade internationella reaktioner: alltifrån häpnad till gapskratt. Uttalandet från kommitténs ordförande Thorbjørn Jagland* slog huvudet på spiken: ”Det är viktigt för kommittén att erkänna de människor som är kämpande och idealistiska, men vi kan inte göra det varje år. Emellanåt måste vi hålla oss inom realpolitikens värld. Det är alltid en blandning av idealism och realpolitik som förändrar världen.” Problemet med Obama är att hans idealism inte sträcker sig bortom retoriken samtidigt som hans initiativ inom realpolitikens värld inte kunde vara mer fientligt inställda till jakten på fred i världen.

Enligt Robert Higgs, specialist på militärutgifter för The Independent Institute i Oakland, Kalifornien, förbereder Washington sin försvarsbudget på ett sätt som systematiskt döljer den verkliga summan. När Higgs analyserade siffrorna som George W Bush lade fram för Kongressen för räkenskapsåret 2007-2008, drog han slutsatsen att detta bara var hälften av de faktiska utgifterna som därmed låg på över den tidigare otänkbara gränsen en biljon dollar, dvs. en miljon miljoner. Och detta, menar Higgs, för att man till den ursprungliga summan avsedd för Pentagon måste lägga utgifter som har med försvar att göra som inte går via Pentagon; kostnaderna för krigen i Irak och Afghanistan; räntekostnaderna för lån som Vita huset har dragit på sig för att klara utgifterna; och kostnaderna för medicinsk och psykisk vård för de 33 000 män och kvinnor som skadats i USA:s krig, varför en rejäl budget för National Veterans Administration behövs.

Obama har verkligen inte gjort någonting för att stoppa denna helvetesmaskin som orsakar död och förstörelse och vars totala budget nu ligger en bra bit över en biljon dollar. Och när han genom sin utrikesministers talesman fördömer vapenköp som ”överstiger alla andra länders” ser han inte bjälken i sitt eget öga utan avser den bolivarianska republiken Venezuela!

Obama utökade budgeten för kriget i Afghanistan samtidigt som han grubblade över att utöka antalet soldater i detta land medan de amerikanska styrkorna fortsätter sin hänsynslösa ockupation av Irak. Han har inte gett några signaler som tyder på att han vill ändra George Bush Jr:s beslut att aktivera Fjärde flottan. Han har gått vidare med en fortfarande hemlig överenskommelse med Álvaro Uribe som går ut på att öppna sju nya amerikanska militärbaser i Colombia och det sägs att planer på ytterligare fem är på väg att bekräftas, genom vilket han förbereder sig (eller har gjort sig medskyldig till) en ny våg av krigshets mot Latinamerika. Han har kvar sin ambassadör i Tegucigalpa när praktiskt taget alla andra har dragits tillbaka, därigenom stöder han de honduranska kuppmakarna. Han håller fast vid blockaden mot Kuba och är inte det minsta förbryllad över det orättvisa fängslandet av de fem kubanska antiterroristkämparna som har fängslats av USA.

Självfallet lider den norska kommittén periodvis av vanföreställningar som resulterar i så absurda beslut som det nuvarande – huruvida det beror på okunnighet om internationella frågor, opportunistiska påtryckningar eller förtjusning över norsk akvavit kan ingen veta säkert. Men om man en gång gav Nobels fredspris till Henry Kissinger, som av Gore Vidal med rätta kallats för världens störste krigsförbrytare på fri fot, hur skulle de då kunna neka priset till Obama, inte minst efter att han avvisades av Lula i Köpenhamn? Realpolitiken krävde att detta misstag omedelbart rättades till. Ty faktum är, vilket USA:s president själv sa efter att ha informerats om att han tilldelats priset, att det är en ”bekräftelse på att det amerikanska ledarskapet representerar förhoppningarna hos folk i alla länder”. Och så, i ett plötsligt infall av ”realism”, har kamraterna i kommittén gjort sitt för att stärka USA:s sönderfallande hegemoni inom det internationella systemet. Många misstänker att kommittémedlemmarna i sinom tid kommer att belönas rikligt för denna lilla insats.

Tlaxcalas fotnoter

* Thorbjørn Jagland (f. 1950) är ekonom och politiker för Arbeiderpartiet. Han var dess partisekreterare 1986-1992 och partiordförande från 1992 till 2002. Han var Norges statsminister 1996-1997 och utrikesminister 2000-2001. Sedan 2005 är han Stortingets talman och för närvarande även generalsekreterare i Europarådet.

** Akevitt: ”Norskt eldvatten”. Destilleras liksom vodka från potatis och korn. I Norge dricks det framför allt vid högtider, såsom jul eller 17 maj (Norges nationaldag).

Källa: Premio consuelo

Originalartikel publicerad den 11 oktober 2009.

Om skribenten

Kristoffer Larsson är medlem av Tlaxcala, översättarnas nätverk för språklig mångfald. Denna översättning fritt återges, förutsatt att dess författare, översättare, korrekturläsare och källa anges.

URL till denna artikel på Tlaxcala: http://www.tlaxcala.es/pp.asp?reference=8973&lg=sv