I solidaritet med alla som kommer att protestera i april 2009 i Strasbourg och Baden-Baden mot Natotoppmötet, vilket sammanfaller med att militäralliansen fyller 60 år, uppmanar vi till protester som en början på en långsiktig kampanj mot Nato och mot militariseringen av den Europeiska Unionen samt föreslår att följande krav blir centrala inom kampanjen:
· Tillbakadragande av alla utländska trupper från Afghanistan
· Tillbakadragande av alla utländska trupper från Irak – ett slut på det tyska stödet till ockupationen
· Solidaritet med folken i Främre Orienten och Mellanöstern och deras legitima folkliga motstånd mot krig och ockupation
· Att blockaden mot Gazaremsan hävs, att apartheidmuren och de illegala israeliska bosättningarna rivs
· Att krigshoten mot Iran upphör
· NEJ till Natos och EU:s inblandning på Balkan; tillbakadragande av trupperna; att erkännandet av ”Kosovo” helt och hållet dras tillbaka
· Att ad hoc-tribunalerna mot Jugoslavien och Rwanda upplöses eftersom de strider mot internationell rätt och tjänar som ett verktyg för Natos propaganda och hjärntvätt
·
· Nej till NATO-expansion på östfronten (Ukraina, Georgien)
· Solidaritet med motståndet mot USA:s planer att placera missiler i Tjeckien och Polen
I nästan alla konflikter världen över utgör Natomedlemsländer ett av de största hindren för en fredlig politisk lösning. Nato underminerar nationers demokratiska utveckling. Man står i vägen för självbestämmande och förstör därigenom grunden för social välfärd och ekologiskt hållbara ekonomier.
Efter raden av tidigare aggressionskrig mot Irak (1991), Somalia (1992), Jugoslavien (1999), Afghanistan (2001) och Irak (2003), liksom raden av miliskrig som utkämpats av ombud mot Demokratiska Republiken Kongo (1998), Israels krig mot Libanon (2006) och Georgiens krig mot Ryssland (2008), frågar sig folk oroligt: Vad har vi härnäst att frukta från USA och dess allierade? Kommer ockupationskriget i Afghanistan att intensifieras ytterligare? Kommer Pakistan och Indien att destabiliseras? Kommer Iran att utsättas för terrorbombning? Kommer den oberoende vägen som Kuba, Venezuela och allt fler latinamerikanska länder valt, att slås sönder med militärt våld?
Mot bakgrund av den globala ekonomiska krisens utveckling, erinrar sig folk att imperialismen redan under 1930-talets internationella ekonomiska kris sökte en väg ur den som byggde på upprustning och krig, vilket ledde till katastrofen med andra världskriget.
Fredsrörelsens svar på Natos kurs måste stå i överensstämmelse med den växande faran. Därför vänder vi oss till alla rättankande: låt oss utveckla en ihållande, allsidig och beslutsam kampanj mot Nato. Låt oss utveckla samordnade strategier för att mobilisera motståndskrafter, mot Natos linje inom alla områden och alla sfärer.
Låt oss i god tid erkänna den brådskande faran och slå på larmet, i syfte att få med oss så många människor som möjligt i avvärjningssaktioner.
Låt oss avslöja de avsiktliga lögnerna om krig och låt oss motarbeta hjärntvätten genom information och utbildning.
Låt oss med beslutsamhet verka för målet att varje individuell medlemsnation unilateralt kan dra sig tillbaka från Natostrukturen.
Varje steg som försvagar Nato stärker de fredliga och progressiva krafterna över hela världen. 20 år efter Warszawapaktens slut, är det högtid att upplösa Natopakten..
***
EU har utvidgats i Europas östra och sydöstra riktning, parallellt med Natos expansion. Europa har återigen delats genom EU:s nya yttre gränser. EU har gjorts till ett verktyg i en ny konfrontation med Ryssland och Vitryssland. USA:s/Natos doktrin om förebyggande krig har anammats inom EU:s ramverk. EU:s ”snabba interventionsstyrkor” håller på att byggas upp i syfte att ingripa militärt var som helt i världen, i samarbete med Nato, under förevändning att det är ”humanitära uppdrag”, ”krig mot terrorismen” eller ”krishantering”. Med politisk erövring, kontroll över marknader och plundring av andra länders naturresurser i åtanke, stärks nu samarbetet mellan EU, USA och Nato kraftigt. EU kräver av sina medlemsstater att de ska fortsätta att upprusta och militarisera. I jämn takt med USA och Nato, och EU:s mekanismer, genomför europeiska regeringar åtgärder för att begränsa demokratiska rättigheter, avveckla framgångarna inom den sociala välfärden samt utvidga repressiva strukturer gentemot sociala rörelser.
Mot bakgrund av EU:s karaktär som en imperialistisk union för europeiska regeringar, kan det inte vara tal om att EU blir självständigt och frigör sig från den imperialistiska stormaktens ledband – trots enstaka hårdhänta manövrar.
Hur som helst råder interna motsättningar inom EU; de imperialistiska makterna konkurrerar mot varandra; EU:s politik har drabbats av motgångar; den franska, tyska och irländska ”Nej till EU”-hållningen; invändningar och olydnad mot EU:s påbud – alla dessa faktorer öppnar möjligheter för utveckling av nya former av samarbete mellan Europas länder och de forna sovjetstaterna, liksom Medelhavsländerna, arabvärlden, och andra kontinenter. Endast om också USA:s och Natos mindre kompanjoner gör motstånd mot den imperialistiska EU-alliansen och den förmodade ”europeiska” legitimiteten dras tillbaka, kommer den antimilitaristiska kampen mot Nato att fullt ut förverkligas.
***
I den allmänna kris som nu råder, som på en och samma gång påverkar ekonomin, finansiella förhållanden, social utveckling, efterfrågan på varor och miljön, visar sig vid sidan om nya faror även nya möjligheter. Den nyliberala politiken har redan tvingats erkänna att den är helt bankrutt. USA:s världshegemoni utmanas alltmer. Försöket att omorganisera Främre Orienten och Mellanöstern efter nykonservativa riktlinjer har fått ett abrupt slut eftersom krafterna som kämpar för nationellt självbestämmande i regionen kraftfullt har bekämpat USA:s och dess allierades militära maskineri. I Latinamerika har nya framtidsutsikter för en socialistisk nationell utveckling uppenbarat sig. Nya koalitioner formas mellan länder som Kina, Ryssland, Indien och Brasilien, som trycker på för en ny, flerpolig värld. Tiden är förbi då kapitalismen kunde triumfera över sin seger över socialismen och tala om ”historiens slut”. Världen har gått in i en period av uppgång för den antiimperialistiska kampen och för oberoende, social utveckling samt folks och nationers framsteg.
Ett bestämt avståndstagande från den imperialistiska Natopakten med dess EU-trupper till hjälp, betyder inte – som de finansiella makteliterna försöker få oss att tro – isolering, nationalism och ekonomiskt envälde, utan snarare att full nationell suveränitet återvinns som en grundläggande förutsättning för en demokratisk eller socialistisk väg till utveckling. Ett principfast ”Nej” till Nato och till EU är oumbärligt för att handskas med krisen och skapa nya former för internationellt samarbete till förmån för majoriteten av de arbetarnde människorna.
FÖR EN VÄRLD UTAN NATO – FÖR ETT FOLKENS EUROPA
Första undertecknare:
Deutscher Freidenker-Verband (Tyska fritänkarföreningen)
Initiativ e.V. (Föreningen Initiativ)
Antiimperialistische Koordination (Antiimperialistisk samverkan)
Vereinigung für Internationale Solidarität (VIS) e.V. (Föreningen för internationell solidaritet)
Arbeitskreis Marburger Wissenschaftler-Innen für Friedens- und Abrüstungsforschung (Marburg arbetscirkel av vetenskapsmän och -kvinnor för freds- och avrustningsforskning)
Arbeiterfotografie – Forum für Engagierte Fotografie (Arbetarfotografi – Forum för engagerat fotografi)
Gesellschaft zum Schutz von Bürgerrecht und Menschenwürde GBM eV (Sällskapet för försvar av medborgerliga rättigheter och människovärde)
Kontakt: [email protected]
Jag stöder detta upprop
