”Alla bilder av profeten betraktas som blasfemiska av muslimer”, skrev nyhetsbyråer, vilket Aljazeeras engelskspråkiga hemsida lättvindigt rapporterade. Ovanstående påstående är tänkt att fullt ut summera orsaken till upprörheten som har väcks till liv i Pakistan och andra delar av den muslimska världen närhelst någon provokativ ”konstnär” beslutar att använda sin yttrandefrihet och ”exponera” muslimer som antidemokratiska.
En så förenklad tolkning av en så invecklad fråga.
Det går inte att förneka – och det finns ingen skam i – det faktum att de flesta muslimer hyser stor aktning för sin profet. Trots den fortsatta nedgången i antalet troende i de alltmer sekulariserade västerländska samhällena håller muslimer än mer fast vid sin tro. Men samtidigt som upprördheten över den senaste försyndelsen av någon Facebookanvändare och hans Everybody Draw Mohammed Day! (Rita Mohammed-dagen!) må framstå som en vanlig nyhet – nämligen att västerländska värden står mot muslimsk trångsynthet – är de verkliga grunderna för upprördheten misstänksamt nog frånvarande.
Västerländsk medias naiva skildring gör det lätt för ”yttrandefrihetsentusiasterna” att fördöma muslimer för att de än en gång fått underkänt på provet i demokrati.
Den senaste Facebookincidenten är en nyinspelning av samma gamla story. Med yttrandefriheten som förevändning tar sig någon illasinnad ”artist” an ett konfronteringsuppdrag, med full vetskap om vad det får för gensvar och de liv som eventuellt kan gå förlorade. Muslimska massor svarar förutsägbart med arga protester och flaggbränningar, med att brännmärka USA, Israel, sionismen, Facebook, Youtube och så vidare. Underligt nog tenderar de regeringar som anses vara allierade till USA att stå i första ledet när det gäller att fördöma de ”blasfemiska” provokationerna. Muslimska massor exploateras således på alla fronter – av media, av motståndare till islam, av högerkrafter i Väst och av sina egna regeringar.
Detta ger i sin tur ammunition till islamofoberna som ständigt försöker få glöden att flamma upp i syfte att få sin rasistiska bild av muslimer bekräftad. Personer som Daniel Pipes, Alan Dershowitz och andra ”experter” invaderar våra teveskärmar och tar på sig ansvaret för att föreläsa för världen om islam. De använder samma inskränkta och rasistiska språk som de i åratal har använt under det akademiska fikonspråkets täckmantel.
Varför är då dessa ”akademiker” och ”intellektuella” angelägna om att misskreditera islam? Och varför spelar muslimer dem rakt i händerna?
Det anstår oss alla att komma ihåg att en del av de som kämpar för yttrandefrihet är selektiva i försvarsarbete. Yttrandefriheten blir viktig när islams heligaste symboler och dess profet visas upp, förlöjligas och görs till en stereotyp. Men samma förkämpar går i taket när åsikter uttrycks som inte stämmer överens med deras egen agenda, som är öppet militaristisk och hegemonisk, och de vägrar att ta varje uppriktig åsikt om Israel och dess krigsfröbrytelser gentemot palestinierna i övervägande. Man behöver bara påminna om hur den välrespekterade sydafrikanske domaren Richard Goldstone, som själv är jude, utmålades för att ha framhållit vilka avskyvärda brott som begicks i Gaza under Israels senaste krig. Vidare tycks dessa individer vara helt omedvetna om när muslimer nekas rätten att uttrycka sina egna värderingar. När stod till exempel en högerextrem fanatiker senast upp för en muslimsk kvinnas rätt att täcka sitt hår eller ansikte?
Det måste sägas att misskreditering av muslimer och islam inte är en slumpmässig strategi. Det är väldigt mycket i tandem med en dominerande agenda som har utgjort tänkandet hos många högerorienterade och sionistiska ideologer i åratal, framför allt efter krigen i Afghanistan och Irak och den ökande ivern mot immigranter och muslimer i diverse västerländska länder. Målet är att avhumanisera muslimer, att få dem att framstå som mindre civiliserade och således mindre värda samma mänskliga rättigheter. Muslimer kan med andra ord inte behandlas efter samma måttstock som tillämpas mot västerlänningar eftersom de har misslyckats med att anamma västerländska värderingar. De arga protesterna i Pakistan påstås vara bevis för detta. Det gör krig till en lätt fråga och sanktioner till moraliskt försvarbara.
Varför spelar muslimer detta scenario rakt i hand? I själva verket gör de inte det, även om det kan uppfattas så. Faktum är att många muslimska nationer är inklämda mellan två lager av förtryck: det från utomstående – krig och ockupation, inblandning i deras länders angelägenheter, alla former av förnedring och exploatering – och interna påtryckningar – korruption, förtryck och att de nekas rättigheter, däribland, ja, rätten att uttrycka sig, att tala fritt, att arrangera möten och själva demokratin. Dessa rättigheter saknas också i de länder som betraktas som ”proamerikanska”.
Under dessa påtryckningar utifrån och inifrån omfamnar muslimska samhällen än hårdare sina eviga islamiska symboler. För många muslimer representerar islam mer än bara en livsstil och ett svar på världsliga frågor. Islam inger också en känsla av hopp och hjälper till att upprätthålla en nivå av solidaritet och social sammanhållning. Just svårare folks liv blir, ju fattigare, ju mer förtryckta och misshandlade, destor starkare växer sig deras tro.
Mot bakgrund av allt detta är förolämpningar av islam, framställningar (eller liknande) av Profeten som är förnedrande, kränkningar av islamiska symboler och värderingar detsamma som att förneka muslimska massor deras sista och enda chans att känna värdighet och hopp.
De som tror att muslimer motsätter sig uttrandefrihet ser bara en liten del av bilden. De som är bevandrade i historia förstår att det var muslimska framsteg inom vetenskap, konst och litteratur samt deras i högst grad imponerande översättningar av de forntida civilisationernas stora verk som gjorde det möjligt för Europa att gassa sig i renässansens sol.
Därtill kommer att de som är förståndiga nog att se hela bilden kommer att förstå att när en pakistansk kvinna ropar ”Död åt Facebook” – hur ynkligt och förvirrat det än må låta – så åsyftar hon i själva verket inte en webbplats för socialt nätverksarbete. Långt därifrån, inte minst eftersom många muslimer har använt Facebook för att dela med sig av sina idéer med resten av världen. Vad denna kvinna protesterar emot är hur yttrandefriheten manipuleras för att ytterligare förnedra hennes folk. Hon står i solidaritet med muslimska samfund i Europa som befinner sig under en högst intensiv attack mot deras medborgerliga rättigheter och friheter. Hon är arg över kriget i Afghanistan, de ständiga bombningarna av oskyldiga i Pakistan, ockupationen av Irak, våldtäkterna av kvinnor och hur fångar visas upp nakna, över belägringen av Gaza. Hon är arg över den västerländska dubbelmoralen när det gäller demokrati, arg över att hon själv förtrycks och över hennes folks motgånger. Och över så mycket mer.
SKRIV UT DENNA SIDA 
